Igår hade vi debatt i Landstingsfullmäktige på temat ”Att vara äldre i Östergötland 2020”. Stundtals lät det som om årtalet ligger jättelångt in i framtiden men 10 år går fort och vips är vi där.
Tanken med dessa speciella fullmäktigemöten, som i princip inte innehåller några beslutsärenden alls, är att partiernas politik ska bli synlig. Vi startar alltid med inbjudna gäster som med några olika inlägg ska hjälpa till med underlag för debatten. Så även denna gång. Genomgångarna och inspelen utifrån var spännande men trots detta blev debatten ganska tam. Majoritetens företrädare (Alliansen + Vrinnevilistan) pratade i svepande ordalag om hur det borde vara men presenterade ytterst lite vad de som landstingspolitiker i majoritet faktiskt kan och vill påverka när det gäller vården av de äldre.
Det vanliga mantrat ”valfrihet” som lösningen kom förstås upp men det känns ihåligt när det handlar just om vård för de äldre. Valfrihet betyder i detta sammanhang nästan uteslutande möjlighet att välja utförare dvs en privat vårdcentral eller en landstingsdriven. Det handlar väldigt lite om innehållet. Jag vill ändå poängtera att vårdval i primärvården kan vara bra eftersom det vi förtroendevalda som avgör vilken kvalitet som gäller för godkännande.
Men övertron från majoriteten på vad detta ska innebära för östgötarna,och framför allt för de äldre, är otrolig. Östergötland har 13 kommuner och i 9 av dessa finns bara en vårdcentral – inte mycket att välja på alltså för den som är gammal och skör. De flesta äldre besöker inte bara vårdcentralen utan är också i behov av vård på sjukhus. Att kunna lita på att vården är trygg och att övergångarna mellan landstingets vård och kommunens fungerar smidigt är betydelsefullt för den enskilde och de anhöriga. Privata utförare kan vilja, eller bli tvungna pg a konkurs att, dra sig ur sitt åtagande. Förutom att kontinuiteten då brister för den enskilda patienten består landstingets ansvar enligt Hälso- och sjukvårdslagen att tillhandahålla vård för östgötarna.
Miljöpartiets uppfattning är att merparten av vården ska finnas i landstingets egen regi. Framförallt är det viktigt att ha kontroll på vilka följderna kan bli av att område efter område bryts loss och läggs ut på entreprenad. Nu senast på Hälso- och sjukvårdnämnden valde majoriteten att ge hälso- och sjukvårdsdirektören (!) i uppdrag att genomföra vårdval (!) för fetmakirurgi 2010!
Jag tar mig för pannan! Hälso- och sjukvård är ett komplicerat system där patientens väg är beroende av att alla delar fungerar var för sig men också att helhetsansvaret tas. Jag ser en uppenbar risk att landstingets majoritet med små steg och utan att se helheten underminerar sjukvården alternativt skapar en kostnadsdrivande vård. Detta är inte bara ett bekymmer just nu utan påverkar i allra högsta grad hur vården ser ut 2020. Med alltfler äldre i befolkningen är det inte en fragmentiserad vård vi behöver utan en robust sjukvård som kan möta framtidens behov.
Agneta Niklasson
Bloggat: Ulrika Falk
Andra bloggar intressant om: Äldre, äldrevård,äldrepolitik, vårdval, hälso-och sjukvård
